Eftersom detta var första gången jag provade min nya Suzuki i skogen så var spänningen på topp. Efter avlastning styrde vi ut mot de väntande stenarna, men efter bara ett par hundra meter började jag fundera.
"Jag undrar om vi slog på olja på fördelningslådan"
Bara att åka tillbaka och kolla. RayZook var ju nyopererad med en "Babylobster" fördelningslåda. Naturligtvis var där ingen olja, så ett besök på Mekonomen blev nödvändigt, men sen kunde vi i alla fall åka.

Vi träffade på BORK:arna och följde efter.
Naturligtvis tog det inte många minuter förrän någon satt fast.
När bilen åter var lossdragen så (naturligtvis) provar man igen med samma resultat.

Även jag var ju tvungen att prova på ett lerspår.
Nu gick det ju inte riktigt så bra som man kanske önskat.

Färden gick vidare mot Larsabygget, där Bork:arna hittade ännu mer lera.
Och Ville Blyfot var ju inte sen att åter ge sig i kast med leran.

Tittar man då ut genom sidorutan när Ville försöker komma vidare, så kan resultatet bara bli ett.
Men Ödlan var lika glad ändå!!!

Böna var ute med sin nya Samurai med 33:or.
Jodå! Det finns en bil där under...

Det här är väl vad man får kalla en entusiast.
Att tatuera in en bild på sin Zuki på armen är ganska maxat.

Efter att ha smugit runt bland stenarna någon timme till så var det dags för lite av den sociala biten: korvgrillning.
Lasse hade ju inte lyckats få med sig sin bil, men tydligen blev lockelsen för stor, för plötsligt försvann han med min bil. Dessutom tillsammans med en radiobekant till Anders.
Det var bara att sitta ner och vänta och hoppas att han skulle komma tillbaka med bilen i samma skick som han åkte. Kampen Lasse - Borås har ju hittills inte gått så bra.
Efter en kort men nervös väntan kom han glidande.
Anders bekante log ett stort leende så tydligen var utflykten kul...
Dock efterfrågades en skruvmejsel så att han kunde bända loss sina fingrar från handtaget han höll i.

När korven var uppäten så sökte vi oss ut på nya äventyr.
På väg från Larsabygget såg vi en VW Golf med "väldigt" stor toe-out bli bogserad ut ur ett lerhål.

Vi hittade så småningom en brant berghäll som såg omöjlig ut, men man måste prova.
Döm om min förvåning när vi lätt gled upp för backen.
Vi glömde filma så det var bara att göra om det och även nu gick det bra.

Jag blir mer och mer imponerad av Suzukins framkomlighet.

Nu är det ju så att även det roligaste måste få ett slut och dagen började lida till ända.
Problemet var bara att för att åka hem så måste man hitta ut.
Vi var ganska överens om vilket håll det var, i alla fall på ett ungefär.

Nere på parkeringen såg vi en Terrano som inte hade haft samma tur som vi.
Kardanhaveri är aldrig roligt...

Ahhh!
Det var skönt att få komma ut och köra lite.
Nu var det bara att lasta och styra hjulen dom 22 milen hemåt, lite trötta, lite slöa...


Kampen mellan Borås och mig började lite bättre än det gjorde för Lasse. Jag hade i alla fall med mig en hel bil hem. 1-0 till mig.

Nästa helg är det dags att åka till Haninge och trialcupen.