Vi hade fått budet att det återigen var körning på Brôt i Borås, denna gång på annandan i regi av BJK. Brôt är ju ett kul område så det var bara att åka. Dessutom har Lasse en personlig hämnd att utkräva, då han hittills aldrig fått bilen med sig hem hel. Ställningen var alltså 3-0 till Borås.

När de 22 milen upp var avklarade kunde vi till vår förtjusning se att det låg en del snö på marken. Intressant då vi sällan ser sådant i Skåne. I alla fall inte i dom mängderna. Nåja, när betalning och anmälan var avklarad, och pepparkakorna inlastade, styrdes bilen ut i snön. P.g.a. detta vita täcke såg man inte alla de förrädiska stenarna utan fick istället märka dem genom de otrevliga smällarna när axlar och annat gick mot dem.

Vi visste att det var en hel del från Ba´zuki här, så vi gav oss ut på jakt efter dom.
Helt plötsligt så är det stopp i spåret. Hmm! Där står en valp nerkörd i ett lerhål.
Vi går fram och ser att det är några från Offroaders Häggum som parkerat framför oss.
Efter sedvanliga hälsningsfraser åker vi "glatt" vidare.

Efter att ha kasat runt för oss själva ett tag träffade vi på hela Bazuki gänget på väg uppför en backe.
Nästan alla behövde lite knuffhjälp men till slut var alla uppe.
Här ser vi först Jonas kämpa sig uppför.

Även Johan kämpade sig uppför. Här märks verkligen vem som har diffspärr eller inte.
Efter som jag och Lasse kommit uppifrån backen så var vi tvungna att åka ner först och vända för att kunna prova.

Nedan för backen fanns ett lerhål, väl maskerat av snön, men Lasses väderkorn hittade det omedelbart och sen satt han fast där.
Johan fick offra sig och köra nerför backen igen för att hjälpa oss, fast han precis kämpat sig upp.

Framåt middagstid så slog vi upp "Camp Ba´zuki" och svedde några korvar på grillen.
Egentligen märkligt att mat smakar så gott ute i naturen.

Andreas hade hemmaplan och fick agera vägvisare.
Ett lyckat val men frågan är om det var vägar han hittade.

De främsta bilarna gled nerför en hal backe bara för att finna att det inte fanns någon väg därifrån.
Jonas provade att köra rakt fram, men då satte han sig så stabilt fast att Bork-Örjans bil fick agera bärgare ett tag.

Niklas parkerade också en liten bit ner i leran, så Andreas passade på att nästan köra upp hans flak...

Bara för att spexa till det ytterligare så passade också Andreas på att sätta sig....

Efter att ha fiskat upp bilarna ur lerhålen återstod enbart att ta sig uppför backen igen.
Först upp var Bork-Örjan.

Efter ett par försök med bland annat rejäl grundgas och draghjälp av en till två Suzukis så var alla tillbaka på plan mark.

Under letandet efter nya utmaningar kunde inte Lasse (som satt i en lutningsmätare) hålla sig lugn längre,utan körde upp på en kant och höll så ner på att ordna ännu en vältning med Suzicán.
Förtjust konstaterade han att det lutade över 45 grader i sidled.
Denna gång lugnade han dock ner sig och backade ner igen.

Nästa gång var det Andreas tur att prova en sidolutning.
Kan man inte köra genom hålen får man försöka på kanten. Synd bara ett det var fruset på ena sidan men inte på den andra.
Nu blev det en intressant lutning och draghjälp en bra bit bakåt i diket innan han kom upp.

Ähhhhh!!! Va f#n grabbar. Ni driver med mig. Det är ju inte längre till marken än vad det brukar va, ju…

Tydligen tyckte han det tog lång tid att få hjälp för han passade på att montera in en julgran medan han väntade. Dock tyckte han att den hade behövt lite mer kryddor.

Med Andreas säkert upp på fast mark tyckte de flesta att det var dags att hålla kväll.
Lasse och jag tillsammans med Johan ville dock ta en sväng till och hamnade till slut i ett grustag.
Många hade tydligen försökt ta sig upp under dagen och förvandlat uppfarterna till blankis. Vi kunde glida baklänges i hög fart medan hjulen spann framåt. Efter några försök kom vi i alla fall upp och kunde pusta ut. När vi nästan bestämt oss för att fara så dök några från Jurk upp. De skulle naturligtvis också prova och efter ett vansinnigt gasande klarade Johnnie sig hela vägen. För Mattias gick det sämre, trots ett antal våghalsiga satsningar ville det sig inte ända upp.

Lasse, som älskar att klättra i sten, blev överlycklig av att hitta ytterligare ett stenröse, och naturligtvis så MÅSTE det också provas.

Vi började känna oss nöjda och åkte tillbaka till parkeringen för att lasta och byta kläder innan vi nöjda men trötta började den 22 mil långa hem resan, mumsande på BJK:s pepparkakor.

Suzicán klarade sig helskinnad genom hela dagen så ställningen är numera 3-1 till Borås.
Nästa gång vi kommer hit är Vårrusket den 13 April. Dessutom så är det Trialcupen #1 samma helg så ett besök är ju ett måste....